1. Och ytterligare såg jag på alla de våldsgärningar som förövas under solen. Jag såg förtryckta fälla tårar, och ingen fanns, som tröstade dem; jag såg dem lida övervåld av sina förtryckares hand, och ingen fanns, som tröstade dem.
2. Då prisade jag de döda, som redan hade fått dö, lyckliga framför de levande, som ännu leva;
3. Men lycklig framför båda prisade jag den som ännu icke hade kommit till, den som hade sluppit att se vad ont som göres under solen.
4. Och jag såg att all möda och all skicklighet i vad som göres icke är annat än den enes avund mot den andre. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
5. Dåren lägger händerna i kors och tär så sitt eget kött.
6. Ja, bättre är en handfull ro än båda händerna fulla med möda och med jagande efter vind.
7. Och ytterligare såg jag något som är fåfänglighet under solen:
8. mången finnes, som står ensam och icke har någon jämte sig, varken son eller broder; och likväl är det ingen ände på all hans möda, och hans ögon bliva icke mätta på rikedom. Och för vem mödar jag mig då och nekar mig själv vad gott är? Också detta är fåfänglighet och ett uselt besvär.
9. Bättre är att vara två än en, ty de två få större vinning av sin möda.