12. Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.
13. Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.
14. Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?
15. Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.
16. Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!
17. Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!
18. Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.
19. Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.
20. Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.