12. Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
13. En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
14. Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
15. för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
16. »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
17. »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»