4. Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5. Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6. Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7. Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8. Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9. De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10. Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11. Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12. Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13. Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14. Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15. Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.