19. Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20. Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
21. Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22. Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23. ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24. Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25. Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26. Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
27. Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.