6. Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7. Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8. Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9. Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10. må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11. så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12. och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13. Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?