1. Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.
2. Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.
3. Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.
4. Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?
5. Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.
6. Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.
7. Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.
8. Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.
9. Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.
10. Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.
11. Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.
12. Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
13. Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.
14. Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.
15. Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.