20. När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21. Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22. Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23. Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24. En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25. Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26. Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27. Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28. En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.