Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Ordspråksboken 26:1-15 Svenska 1917 (SV1917)

1. Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.

2. Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.

3. Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!

4. Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.

5. Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.

6. Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.

7. Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.

8. Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.

9. Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.

10. En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.

11. Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.

12. Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.

13. Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.

14. Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.

15. Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.

Läs fullständig kapitel Ordspråksboken 26