9. Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
10. Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
11. Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
12. En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
13. En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
14. Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
15. Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
16. Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
17. Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
18. Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
19. Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
20. Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
21. Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
22. Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
23. HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.