16. Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
17. Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
18. Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
19. Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
20. Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
21. Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
22. Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
23. HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
24. Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
25. Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
26. Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
27. Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
28. Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
29. Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.