1. Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.
2. Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
3. Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.
4. Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.
5. Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.
6. Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.
7. Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.
8. Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
9. Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.
10. HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.
11. Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.
12. Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.
13. Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.
14. Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?
15. Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.
16. Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.