10. Svår tuktan drabbar den som övergiver vägen; den som hatar tillrättavisning, han måste dö.
11. Dödsriket och avgrunden ligga uppenbara inför HERREN; huru mycket mer då människornas hjärtan!
12. Bespottaren finner ej behag i tillrättavisning; till dem som äro visa går han icke.
13. Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust, men vid hjärtesorg är modet brutet.
14. Den förståndiges hjärta söker kunskap, men dårars mun far med oförnuft.
15. Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett gott mod är ett ständigt gästabud.
16. Bättre är något litet med HERRENS fruktan än en stor skatt med oro.
17. Bättre är ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat.
18. En snarsticken man uppväcker träta, men en tålmodig man stillar kiv.
19. Den lates stig är såsom spärrad av törne, men de redliga hava en banad stig.
20. En vis son gör sin fader glädje, och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder.
21. I oförnuft har den vettlöse sin glädje, men en förståndig man går sin väg rätt fram.
22. Där rådplägning fattas varda planerna om intet, men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.
23. En man gläder sig, när hans mun kan giva svar; ja, ett ord i sinom tid, det är gott.
24. Den förståndige vandrar livets väg uppåt, Då att han undviker dödsriket därnere.
25. Den högmodiges hus rycker HERREN bort, men änkans råmärke låter han stå fast.