14. Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
15. Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
16. Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
17. Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
18. Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
19. Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
20. De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
21. Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
22. En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
23. En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
24. De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
25. Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
26. Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
27. Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
28. På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.