9. Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
10. Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
11. Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
12. såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;
13. allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
14. dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
15. då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
16. ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
17. Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
18. Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
19. Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
20. Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
21. I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
22. Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?