17. Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
18. Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
19. Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
20. Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
21. I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
22. Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
23. Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
24. Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
25. eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
26. därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
27. ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
28. Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
29. Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
30. ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
31. därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
32. Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
33. Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.