17. Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18. Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
19. Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20. Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21. Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22. HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23. Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24. HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25. HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26. Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.