8. honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9. honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10. honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11. Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12. Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
13. Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14. huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15. Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16. Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17. Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18. Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19. Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
20. Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21. Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22. Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23. Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24. Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?