4. Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5. honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
6. honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7. honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
8. honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9. honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10. honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11. Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12. Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
13. Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14. huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15. Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16. Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17. Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18. Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.