11. »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
12. Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
13. Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
14. Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
15. Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
16. Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;