1. En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.
2. Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.
3. Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.
4. Så snart jag har lagt mig, är min fråga: »När skall jag då få stå upp?» Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.
5. Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.