21. Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22. Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23. att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24. Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25. Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26. Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27. Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28. Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29. Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30. Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?