1. Job svarade HERREN och sade:
2. Ja, jag vet att du förmår allt, och att intet som du besluter är dig för svårt.
3. Vem var då jag som i oförstånd gav vishet namn av mörker? Jag ordade ju om vad jag icke begrep, om det som var mig för underbart och det jag ej kunde förstå.
4. Men hör nu, så vill jag tala; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
5. Blott hörsägner hade jag förnummit om dig, men nu har jag fått se dig med egna ögon.
6. Därför tager jag det tillbaka och ångrar mig, i stoft och aska.
7. Sedan HERREN hade talat så till Job, sade han till Elifas från Teman: »Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, därför att I icke haven talat om mig vad rätt är, såsom min tjänare Job har gjort.