1. Job svarade HERREN och sade:
2. Ja, jag vet att du förmår allt, och att intet som du besluter är dig för svårt.
3. Vem var då jag som i oförstånd gav vishet namn av mörker? Jag ordade ju om vad jag icke begrep, om det som var mig för underbart och det jag ej kunde förstå.
4. Men hör nu, så vill jag tala; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
5. Blott hörsägner hade jag förnummit om dig, men nu har jag fått se dig med egna ögon.
6. Därför tager jag det tillbaka och ångrar mig, i stoft och aska.