21. Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22. På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23. Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24. Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25. När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26. Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27. Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28. Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29. ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30. På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31. Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32. Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33. Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34. På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.