18. När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19. Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20. Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21. Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22. På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23. Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24. Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25. När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.