8. Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
9. för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
10. Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
11. Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
12. Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
13. När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
14. då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
15. En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.