4. Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
5. Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
6. Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
7. Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
8. Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
9. Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
10. Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
11. Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12. Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13. Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
14. Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
15. Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16. Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17. Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.