11. Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12. Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13. Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
14. Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
15. Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16. Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17. Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
18. Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19. Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20. Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!