18. Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
19. Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
20. Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
21. Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
22. Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
23. Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»
24. Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
25. och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
26. Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.