17. Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
18. Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
19. Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
20. Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
21. Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
22. Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
23. Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»
24. Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
25. och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
26. Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
27. Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
28. skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
29. Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
30. Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
31. Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
32. I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
33. Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.