11. Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
12. Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
13. Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
14. deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
15. Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
16. Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
17. Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
18. Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
19. Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
20. Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
21. Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
22. Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
23. Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»