6. Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
7. Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
8. Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
9. »Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
10. men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
11. Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»
12. Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
13. Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
14. Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
15. I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,