12. Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
13. Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
14. Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
15. I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
16. då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
17. när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
18. Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
19. Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
20. Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
21. Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.