15. Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16. Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17. Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18. Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19. Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20. Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21. Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22. Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!