28. Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
29. Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
30. Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
31. Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
32. Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
33. Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
34. av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?