14. Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
15. Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
16. Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
17. Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
18. Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
19. Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
20. Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
21. Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
22. Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
23. Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
24. Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
25. Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
26. Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
27. att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
28. Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
29. Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
30. Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
31. Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
32. Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
33. Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
34. av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?