6. I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
7. Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
8. en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
9. Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
10. med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
11. Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
12. Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
13. Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
14. Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
15. Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
16. Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
17. Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
18. Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
19. I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
20. Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
21. Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.