21. Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
22. Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
23. Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
24. Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
25. Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
26. Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.