17. Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
18. där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
19. Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
20. Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
21. åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
22. åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
23. varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
24. Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
25. ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
26. Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.