9. Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10. furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11. Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
12. ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
13. Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14. I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15. Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.