1. Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2. Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3. då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4. Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5. då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6. då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7. När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8. då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.