20. Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
21. Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
22. Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
23. Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.