17. så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
18. Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
19. Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
20. Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
21. Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
22. Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
23. Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.