8. För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
9. men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
10. Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
11. ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
12. I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
13. därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
14. Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»
15. Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
16. de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
17. de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
18. Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
19. De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
20. »Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»