4. Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5. Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6. Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7. Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8. De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9. Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10. När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11. Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12. De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
13. De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid.
14. Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15. Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»