16. Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17. Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18. De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19. »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20. Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21. Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22. »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
23. Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24. hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25. Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26. Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27. Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.