9. Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
10. Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
11. Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
12. Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
13. är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
14. så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
15. Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
16. Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
17. Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
18. Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
19. Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
20. Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
21. Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
22. Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
23. Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
24. Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
25. När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
26. Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
27. Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.