2. På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
3. Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
4. Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
5. att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
6. Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
7. Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»
8. Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
9. Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
10. Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
11. Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
12. Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
13. är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
14. så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
15. Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
16. Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
17. Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.