1. Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
2. På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
3. Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
4. Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
5. att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
6. Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,